Fighting spirit

De senaste veckorna har varit omtumlande. Läkarbesök både i kokkola och Helsingfors. Efter min magnetröntgen konstaterade ortopeden i kokkola att jag hade förändringar i axeln och i värsta fall skulle det bli operation och en lång rehabilitering, å andra sidan sa han att det kan hända att det är något medfött fel, men det såg ut som att biceps senan var i två delar. Man lär sig mycke om sig själv med att idrotta.

Jag har haft grym otur med skador senaste åren och höll alla tummar och tår att det inte skulle vara något allvarligt. Men motorsport är motorsport och skador hör tyvärr till sporten vare sig man vill eller int. Viktigast är att inte träna/tävla med något sönder och göra det värre. Så säsongens andra tävling i Rovaniemi blev jag tvungen att hoppa över pga av smärtan. Besvikelsen var stor att vara tvungen att gå ifrån min plan att köra alla tävlingar i år. Psykiskt var det nog värre än fysiskt.

Läkarbesöket i Helsingfors gjorde mycket för mitt psyke. Ortopeden undersökte axeln o kunde inte till 100 % säga men menade att det troligtvis rör sig om en sträckning i axelleden vilket skulle gå om med rehabilitering och värkmedicin och bäst av allt, jag fick lov att köra skoter om jag klarade av det för smärtan.

Några dagar efter läkarbesöket bestämde jag mig för att åka och prova. Usch, fjärilar i magen, utan matlust och med lätt illamående åkte pappa och jag iväg till Sievi. Man får ju int tänka att vad gör jag om det inte går, hur reagerar jag? men tankarna finns där hur jag än försöker lägga dem åt sidan. I Sievi var det några grader på minus och strålande solsken, och till min lycka gick det att köra. Styvt och lite ovant men utan någon större smärta. Lyckan var enorm :)

Bestämde mig då för att anmäla mig till Suomen Cup inVuokatti Rommakko. Tävlingen kördes i  lördags. Jätte fin bana och bra snö. Vädret var mycket varierande, allt från solksen till snöstorm. Under träningen och tidskörningen snöade det så att man bara såg några meter framför sig men fick till andra bästa tiden ändå. I första heatet fick jag urdålig start och lämnade sist. Tre tjejer var vi sedan som bjöd på en riktigt bra show och tävlande om placeringar 2-4. Det räckte bara till en tredje placering men ändå euforisk över hur roligt det var att fightas med flickorna. Andra heatet fick jag lite bättre start men lämnade ändå efter i första kurvan. Låg några varv på en 5 plats men lyckades köra upp mig till en 3:e plats men mer fanns det inte att ge.

Redan nästa helg körs nästa tävling i Uleåborg. Stadioncross Oulu 25-26.2.2017. Vi tjejer kör på söndag. Håll tummarna :)

Ännu lite bilder från helgen  :)

Foton av Susanna Laitinen 

Palvelu pelaa

Idag hade jag läkartid hos ortopeden i Kokkola vid Terveystalo. Kan ju inte sticka under stolen med att jag var nervös men själva besöket gick bra. Axeln undersöktes men fick inget svar, varken bu eller bä. Frustrerande att inte veta något. På måndag fick jag tid för magnetröntgen och på onsdag då ny läkartid. Stor eloge till både Pohjola och Terveystalo som ser till att det går så fort med undersökningarna.

Jag hade så gärna suttit på ett hotell i Rovaniemi nu och varit nervös och taggad. Men vet ni vad, är mera taggad än någonsin. På onsdag tar vi nya tag och lägger om målen om det så krävs. Nu kör vi :)

Ledsen

Idag bestämde jag mig då för att hoppa över tävlingarna i Rovaniemi. Har försökt med allt vad jag kan hitta på men smärtan är ändå där i axeln. Tacka vet jag trafikförsäkring på grejerna för imorgon fixades det tid till en ortoped i Kokkola för att kolla upp axeln. Börjar snart vara stamkund på stället. 

Vet inte om jag skall skrika, skratta eller gråta, har prövat med alla alternativen idag men är ändå uppgiven över att missa en tävling när målet var att köra alla tävlingar. Men man kan ju göra upp nya mål vartefter och man kan ju inte annat än gilla läget nu och inte ta ut något i förskott

Hoppeligen är jag klokare imåron 

Här ännu liite feelisbilder från idag :) 

Sommaren som bara sprang förbi

Sommar brukar betyda motocross, svettas i sprintern påväg från eller till tävlingar / träningar men det blev inte riktigt så. Var det första eller andra gången på cykeln vurpade jag i en kurva, trodde inte att det var så allvarligt. Hur allvarligt kan det va när man faller i sand liksom? Älskar sand <3 

Men det visade sig sedan att jag hade av främre korsbandet. Sommaren gick istället till rehabilitering men gissa lyckan i oktober när jag lite i förtid började köra. Livet kom tillbaka, smidigt var det ju inte men det gick. Ja fick lukta fyrtakt o borsta sand ur håret. Underbart. 

När vintern började närma sig funderade jag av och an och bestämde mig sedan för att köra skoter i vinter. Målet att ha kul, köra alla tävlingar jag har möjlighet att köra och förbättra konditionen och fingerkänslan inför sommaren. Började med att byta skoter till en som passar bättre för snowcross. Sen nästa utmaning: lära sig att köra grejen. Oj oj, de första träningarna gick till att jubla i hjälmen, såååå roligt, sååå mycke adrenalin och sååå mycke lycka. Men hur i all sin dar svänger man åbäket? Och inställning av fjädringen? 

Nu har jag varit på läger och fått veta hur man skall köra kurvor, hoppa, köra om och hur man mentalt skall ställa in sig för vintern. En annan sak var att försöka utföra teorin i praktiken men alla är vi barn i början :D 

Tyvärr var jag och skadade min vänstra axel så blev ett varv via röntgen för att konstatera att alla ben var hela, huh!!! Veckan nu efter har gått åt till rehabilitering med skräcken i bakuvudet att är allting helt? Som tur verkar det som att jag skulle ha sträckt lite mjukdelar så att musklerna runtomkring krampat ihop sig för att skydda axeln. Hoppas hoppas ... Imorgon behöver jag besluta om det blir tävling till helgen eller inte, jobbigt, jag som har en tendens att ha beslutsångest annars också men nu hälsa i första hand. Skall ju kunna köra resten av säsongen också, för att inte tala om jobba. Tanten håller på att bli gammal :P  hihi

To be continued ...